Minigrisen Oliver

Oliver kom till oss den 7 september 2001. Vi hämtade honom på gården Ingespjuta i närheten av Ostra utanför Eskilstuna. I början var han rädd och osäker men han fann sig väl tillrätta i sitt nya hem. Redan första dagen var vi överens om var matplatsen och sovplatsen skulle vara! Han åt bra den första kvällen och sov lugnt hela natten. Nästa dag (en lördag) vaknade han vid sextiden och fick frukost. Vi försökte lyfta upp honom men han skrek som en "stucken gris". Inte förrän fram emot middagstid hade vi blivit så mycket kompisar att han vågade komma fram till oss. Två av våra döttrar ägnade hela eftermiddagen åt att bekanta sig med Oliver. Han bet i deras hår, kröp på deras ryggar och visade alltmer prov på att acceptera den nya familj han fått! Vi lyckades få honom att hitta kisslådan och förstå vad den var till för. Det viktigaste, sovplats, matplats, kissplats, hade han lärt sig på mindre än ett dygn! Nästa dag försökte vi få honom att gå i sele. Till att börja med gick det inte så bra; han protesterade vilt och dessutom var selen (som var ämnad för en katt) alldeles för stor. Vi löste detta problem med ett extra band och vid det tredje försöket accepterade Oliver selen. När han väl fått den på sig var det inga problem att få honom att ta en promenad i trädgården. Tomten vi har är ganska stor och består till övervägande del av gräsmatta så det finns mycket för Oliver att upptäcka! Efter två dygn hade han lärt sig det viktigaste: var han skulle äta, var han skulle kissa (och bajsa), var han skulle sova, acceptera selen, gå på promenad. Dessutom bestämde han sig ganska snabbt för var han skulle bajsa och kissa när han befann sig utomhus.

 

Oliver i mattes armar

Oliver 5 veckor gammal

 

Den 30 mars 2002 fyllde Oliver 8 månader. Han är inte längre den lilla minigris på 4 kg som vi hämtade i september 2001. Han har växt åtskilligt; matchvikten närmar sig 40 kg men han är lika snäll som då. Han har bott i vårt kök under vintern och han (och vi) har utvecklat vissa rutiner. Han vaknar vid 5.30-tiden och vill ha mat. Vi har lärt oss vad de ljud han ger ifrån sig betyder. När han vill ha mat skriker han (det låter nästan som om han säger "mamma"), när han vill ut och bajsa grymtar han intensivt (och är lite stingslig) och när han vill kela piper han nästan.

 

Oliver sover i Tims knä

Oliver 5 veckor gammal. Vikt: 4 kg.

 

Han får oftast havregrynsgröt till frukost utblandat med lite "maximer sugga" i form av pellets. Lunch och kvällsmat består oftast av rester från vårt matbord; eftersom han har blivit så stor får han bara äta mager mat numera. Vi vill inte ha en gris på 80 kg!

 

Oliver i mattes knä

Oliver 2½ månad gammal. Vikt: 8 kg.

 

VÅREN 2002

Nu när det har blivit vår är han ute; oftast i flera timmar. För att komma ut måste han nerför en trappa; detta vågar han inte så far i huset får lyfta ned honom – ett digert arbete, 40 kg känns! Oliver kan däremot gå uppför trappan när han skall in igen, tack och lov! Han knallar omkring i vår trädgård – utan sele, han rymmer inte, han trivs där han är – och bökar med sitt tryne i jorden. Han har ett bajsställe under en 8 m hög tuja som växer på tomten. I skiftet april-maj ska vi börja bygga på ett hus (en svinstia) åt Oliver och hägna in ett område på tomten så att han kan vara ute dygnet runt (och vi kan renovera vårt kök). Vi ämnar även vinterbona hans hus – en vinter till inomhus klarar nog varken han eller vi av!

Oliver är mycket kelig. Det räcker med att man klappar honom lite på ryggen så faller han ihop på golvet. Han lägger sig på sidan för att vi ska kunna klia honom på magen. 

 

Oliver och Tim bredvid varandra i köket

Tim och Oliver vilar.


HEM

Copyright © 2011 Per-Erik Melander

All Rights Reserved